frideliin

Torsdagen på Peace&Love var helt outstanding! Jag vet inte var jag ska börja. Det går inte heller att säga vad som var bäst. Kanske Vampire Weekends spelning då vi sjöng med och tokdansade konstant i solen och blev bjudna på varm jäger av två andra dansande fanzzz. Eller The Kooks euforiska spelning som gjorde mig tårögd av lycka över den fina musiken (jag vet jag är SÅ laim). Eller Robyns imponerande show, hon är helt klart coolaste bruden. Vilken perfekt dag!

Dock har jag tydligen lite svårt för att låta allt flyta på sådär alldeles för fint utan att väga upp det genom att skapa mig en hel massa små missöden. Redan på morgonen när vi anlänt till tågstationen - efter att mycket präktigt ha frågat Anna om hon har skrivit ut biljetten - upptäcker jag att både mina tågbiljetter och festivalbiljetten försvunnit spårlöst ur min tygpåse. Ack, kära karma. Efter lite panik samt ett par samtal hem till en sovande pojkvän fick jag tag i ordernumrena och kunde som tur var få ut nya biljetter. PUH. Väl framme i Borlänge besöker vi McDonald's för en god lunch och därefter Systemet för en trevlig eftermiddagspicnic med rosévin på grönområdet utanför entrén. Men först går vi och hämtar ut våra armband. Medan jag får ett plastarmband får Anna ett snyggt rött tygarmband vilket jag tycker är väldigt orättvist och kan inte hejda mig själv från att vråla "Varför får du ett SÅNT armband när jag får ett sånt hääääär!!?!?!", varpå jag snabbt inser att Anna har fått ett helt festivalpass och mina ögon blir stora som tefat och i stället brölar jag "ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅHHHH!!" varpå funktionären inser sitt misstag, fångar in Anna och klipper armbandet snabbt som blixten. Och Anna tittar på mig som om jag vore den dummaste tjejen på jorden. Men vi sörjer inte det förlorade festivalpasset så länge utan sätter oss och göttar oss i solen och njuter av vårat inhandlade rosa ur tiggda pappmuggar och tycker att det är precis så här livet ska vara. Jag mår ofärskämt bra och har på mig mitt egenhändigt gjorda hårband speciellt för festivalen till ära. Jag undrar om jag egentligen borde ha på mig det eftersom solen kanske kommer att lämna en fruktansvärd vit rand i pannan på mig? Men Anna övertygar mig om att det visst inte är någon fara. Detta avgör saken och till och med solbrillorna åker på. Senare på kvällen utnämner Anna mig till dagens solbrända mobbingoffer som både visst har en schysst vit rand i pannan samt ett par vita solbrillor på näsan.

Förutom detta var hela dagen till mycket stor belåtenhet. Till och med den 5 timmar långa väntan på tåget hem mitt i den kalla natten var tveklöst värt det. Bilder kommer när jag hittat min usb-grej.